Miraklens tid är inte helt förbi

Jag har inte skivit på länge, hade tänkt blogga lite om Trænafestivalen, visa bilder av glada människor, båtliv och dylikt. Men så slog verkligheten ner på nytt. Min älskade farbror, pappas lillebror fick en stroke. Först en liten, så ett par dagar senare en STOR! En så stor att läkarna inte gav oss något hopp...

Röntgenbilderna av hjärnan gav heller inget hopp, vi ställde in oss på att han nog skulle komma att dö ifrån oss. Det var svårt, för han pratade med oss och skämtade då han var vaken. Han visste vilka vi alla var och frågade efter de som inte var där.

Men nu har det otroliga skett. Det kan inte kallas något annat än ett mirakel. Min farbror har klarat den första krisen. Han har idag börjat tränas lite mer av personalen, har matlust och efterfrågar rulltårta till kaffet. Vi har alla fått en andpaus, och nu är det bara att hoppas på det bästa. För hoppet är inte slut och miraklens tid inte förbi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0