1 maj



Ett väldigt litet och snabbt livstecken med några slarviga bilder från ett soligt och varmt Mo i Rana.

ibland är livet bara gott


Mina fina!

Vår farstutrapp har baktankar!

Jag kan inte se någon annan förklaring.
På tre dagar har jag två gånger lyckats snubbla på den och nästan stuka foten,
idag med kameran i handen. Jag lyckades rädda kameran (välkänt fenomen, den går alltid först)
men fick en blå vänsterskinka och lilltå... Var ska detta sluta?

Gott Nytt År!

Först var planen att sammanfatta 2008...
men det var inte nån speciellt upplytftande läsning...
Mord, död, avbruten semester och sjukdom.
Så jag tror vi skiter i det!

Koncentrerar oss i stället på glädjeämnena.

Min käre farbror överlevde!
Jag ska bli moster igen!
Pappas 80års kalas var en hit!

Det finns säkert mycket mycket mer att lägga till på den listan,
men jag låter 2008 försvinna lite diskret och ser istället fram mot ett
smasching 2009. Totalt sett kan det iaf inte bli så mycket värre!

Så skål och allt gott för 2009!


A late and last tribute to a good friend

Hirene ... du har varit borta i mer än två år utan att jag vetat om det.
Du hörde till mina bästa vänner efter "resan"... veckorna  på Samoa med dig och din familj är alltid med mig och jag har ofta pratat om dig och resten av din familj sedan jag kom hem. Sista mailet jag fick kom från Tyskland... Du var lycklig... dansade och var kär... sen blev det tyst... Jag tänkte att du nog hade fullt upp med dansen och kärleken..

Nu vet jag att du försvann samma år... en bilolycka på NZ... Jag hoppas det gick snabbt, jag hoppas du fortfarande var lycklig! Du var glädje, värme, skratt och framför allt levande! Att du varit borta så länge utan att jag "märkt det" känns konstigt. Tänker på din mamma, systrar, bröder och min käraste Luisa. Har några brev att skriva innan jul.. Tunga brev... men nödvändiga.

Hirene jag lovar att inte glömma dig och dina galna upptåg.

Fiafia... I  will try to be...


Så du är prästdotter du!?

Jisses.... lever vi på 1700-talet eller?
Jag kan inte förstå uppståndelsen det ibland väcker då folk får reda på vad mamma jobbat som!
Som att hennes yrkesval skulle ha gett mig en så speciell barn och ungdom? Med massa "inte lov till" och "hysch det pratar vi inte om"... Jag har aldrig upplevt det!
Ibland får jag bara lust att häpet utbrista: Så din pappa jobbade på posten! Vad jobbigt det måste ha varit att aldrig kunna skicka hemliga kärlkesbrev. Eller nått liknande i samma dumhetsklass!

Jag har världens bästa mamma, end of discussion!


Dear mr President!

I am so glad you won!



Halloween

Fick bara lust att visa upp mig å finSandra , färdiga för att göra Mo i Rana natten osäker.



Å så en liten närmare titt...


Akta er...

för farliga saker som ni inte känner till sen tidigare...
Det finns en viss risk att ni kommer att drabbas av nya intryck och upplevelser.
Usch och fy....

Ibland önskar jag verkligen att någon kunde hjälpa mig att röra om i ankdammen....
Vattnet håller på att stanna upp och det har bildats ett tjockt slam på botten.
Men det är fegt att ge upp så här ska det vispas!

Hemma i Sverige ser jag att vi fått en Tärnason i riksdagen, men det verkar inte som så många vet vem han är?  Själv har jag verkligen ingen aning!? Jag kanske återkommer i frågan...

Mini frustration...

Hittar inte USB-kabeln till kameran, och jag som ville visa lite bilder..
Nåja, har väl egentligen en massa annat att göra, men var på datapyssel humör för första gången på länge.

Här om dagen började jag fixa till våran minst sagt kaotiska och tragiska "korridor" i huset.
Allt har en tendens att samlas där, både sånt som egentligen borde slängas och bra att ha prylar. Dessutom är väggarna 80-talsgröna...
Jag ångarar kraftigt att jag inte tog en "före" bild av eländet. En efterbild ska iaf komma, bara jag hittat USB-kabeln. Orkar bry mig om att leta efter den idag.

Hemma i Tärnaby har Vägverket sett till att Sjöstugan blivit (tillfälligt?) nedlagd pga av sitt "trafikfarliga" läge. Dumheter!! Jag växte upp i backen ovanför och garantera att iaf någon borde ha blivit överkörd där under min uppväxt om det nu är ett så farligt läge där! På ena sidan vägen ligger skolan och på den andra sidan sjön... Ja.. tänk själv!

På Mo är det höst och bär och svamp tider, i förrgår var vi ute på lingonjakt och kom hem med en hink (ofrusna) blåbär och en liter lingon... Så nu har jag satt en lingon- och en blåbärsklikör. Spännande!

Älgjakten gick bra, det ligger "några" bitar i frysen... Kan ju dessutom bli fler, får hoppas det för det är ju några som gärna vill ha en bit..

Tillbaka i verkligheten

Så var semester slut och vardagen tillbaka. Hemma är vi dator -och telefonlösa, därför blir det nog knapert med påfyllning här ett tag till. Inte för att det verkar bry så många då,.. Men jag tycker iaf om möjligheten att kunna skriva och dona här ibland. Nåja, är på jobbet nu. Ville bara meddela att jag lever.

Lägesrapport



Eftermiddags tur på en blickstilla fjord till Dalselv... Ibland är livet bara gott!
Min käre farbror överlevde stroken och vi kan andas ut för den här gången.
Semestern närmar sig med stormsteg och  jag längtar sååååå!
Jag har inte tid att pyssla... men vårt hus har bytt färg till vitt!

Miraklens tid är inte helt förbi

Jag har inte skivit på länge, hade tänkt blogga lite om Trænafestivalen, visa bilder av glada människor, båtliv och dylikt. Men så slog verkligheten ner på nytt. Min älskade farbror, pappas lillebror fick en stroke. Först en liten, så ett par dagar senare en STOR! En så stor att läkarna inte gav oss något hopp...

Röntgenbilderna av hjärnan gav heller inget hopp, vi ställde in oss på att han nog skulle komma att dö ifrån oss. Det var svårt, för han pratade med oss och skämtade då han var vaken. Han visste vilka vi alla var och frågade efter de som inte var där.

Men nu har det otroliga skett. Det kan inte kallas något annat än ett mirakel. Min farbror har klarat den första krisen. Han har idag börjat tränas lite mer av personalen, har matlust och efterfrågar rulltårta till kaffet. Vi har alla fått en andpaus, och nu är det bara att hoppas på det bästa. För hoppet är inte slut och miraklens tid inte förbi.

Åker bort ett tag

Så här får saker ligga på is ett tag till.
Har kidnappat kameran jag sedan ska köpa så det kommer förhoppningsvis lite bilder sen.
Har ju en del att visa upp men inte tid nu.

Till ditt minne..

Master of the wind

In The Silence Of The Darkness When All Are Fast Asleep
I Live Inside A Dream Calling To Your Spirit
As A Sail Calls The Wind Hear The Angels Sing

Far Beyond The Sun Across The Western Sky
Reach Into The Blackness Find A Silver Line
In A Voice I Whisper A Candle In The Night
We'll Carry All Our Dreams In A Single Beam Of Light

Close Your Eyes Look Into The Dream
Winds Of Change Will Winds Of Fortune Bring

Fly Away To A Rainbow In The Sky
Gold Is At The End For Each Of Us To Find
There The Road Begins Where Another One Will End
Here The Four Winds Know Who Will Break And Who Will Bend
All To Be The Master Of The Wind

Falling Stars Now Light My Way
My Life Was Written On The Wind
Clouds Above Clouds Below
High Ascend The Dreams Within

When The Wind Fills The Sky The Clouds Will Move Aside
And There Will Be The Road To All Our Dreams
And For Any Day That Stings Two Better Days It Brings
Nothing Is As Bad As It Seems

Close Your Eyes Look Into The Dream
Winds Of Change Will Winds Of Fortune Bring

Fly Away To A Rainbow In The Sky
Gold Is At The End For Each Of Us To Find
There The Road Begins Where Another One Will End
Here The Four Winds Know Who Will Break And Who Will Bend
All To Be The Master Of The Wind

Manowar

Sånt som inte ska hända

Har haft en tung helg, och kommer nog att ha svårt att vara riktigt glad ett tag till. På morgonen den 17 maj (som liksom vara en festdag och full av glädje) blev en kompis till oss nerstucken med kniv och dog. Finns inte så mycket att säga, men det känns så otroligt meningslöst! Jag ska inte måla upp nån helgonbild av honom, han hade sina fel och egenheter han som alla andra. Men han var snäll och en som jag tyckte om att umgås med! Han var värd att få leva ett helt liv! De första dagarna var som en dimma... nu börjar det lätta lite, men jag har fortfarande inte fattat att det verkligen har skett. Har inte fällt en tår än... men blir stel varje gång jag hör om mordet på radio eller Tv. Det är så overkligt! Sånt som kan hända andra, i andra delar av världen eller landet, men inte här.. Tror man, men världen är inte rättvis och enkel att leva i. Det är bara att acceptera.. Och göra det lilla man kan för att den iaf inte ska bli värre.

Vårsläppet, Mo i Rana

Slänger in ett slarvligt och litet kollage från årets 1 maj i Mo i Rana,
mest bara för att visa att jag inte övergett bloggen...
Jag har bara inte så mycket tid till den, är så mycket annat som lockar där utanför vardagsrummets väggar. Paddling och små turer tex... Återkommer mer om det en annan dag...

image53

Paket på dörren.

Se här vad som kom på dörren i går, två kajaker, som jag har längtat efter den dagen!!
I sommar ska det paddlas!

image50

Så måste jag väl komma upp med lite bildbevis på att jag kokat egen rabarbersaft... God blev den faktiskt oxå... Så det kommer nog att ske fler gånger. Det enda som är synd är att saftmajan inte ryms i diskmaskinen... Man är ändå bra lat, men jag hatar att diska.

image48   image49

Nu ska jag ut i solen... vädret är helt fantastiskt!!

Firmatur till Tonnes...


image45

Varm stamp, kall öl och årets första bad i havet! Gissa om vi haft det bra i helgen?

image46

Och utsikten från stugan var inget att gråta över heller. Så för att vara helt ärlig tycker jag allt lite synd om de som inte kom sig med. 


Papper...

kan man ju oxå leka med...

image39

Tidigare inlägg
RSS 2.0