Fjallblomman

Har haft en tung helg, och kommer nog att ha svårt att vara riktigt glad ett tag till. På morgonen den 17 maj (som liksom vara en festdag och full av glädje) blev en kompis till oss nerstucken med kniv och dog. Finns inte så mycket att säga, men det känns så otroligt meningslöst! Jag ska inte måla upp nån helgonbild av honom, han hade sina fel och egenheter han som alla andra. Men han var snäll och en som jag tyckte om att umgås med! Han var värd att få leva ett helt liv! De första dagarna var som en dimma... nu börjar det lätta lite, men jag har fortfarande inte fattat att det verkligen har skett. Har inte fällt en tår än... men blir stel varje gång jag hör om mordet på radio eller Tv. Det är så overkligt! Sånt som kan hända andra, i andra delar av världen eller landet, men inte här.. Tror man, men världen är inte rättvis och enkel att leva i. Det är bara att acceptera.. Och göra det lilla man kan för att den iaf inte ska bli värre.